varför inte kolla på mig? <3

Jag skulle nog vilja bli en mer självständig och säker girl! 
Att gå sin egen väg är viktigt! om jag klara de så?!? 
I början av 7:an var jag helt så typ: smink vadå? vrf vara snygg när man kan leva ändå?!?
Men verkligheten på högstadiet fick mig att ändra mig! Jag blev förändrad och jag vet inte om gillar de eller inte! <3 
Just i den stunden så kunde jag gå till skolan i mjukisar, linne, gummistövlar, en gammal kofta, osminkad och med glasögon! 
Jag kunde vara den som alla bitchblickade och den som alla kunde skratta åt! Jag var ganska så osårbar! 
Jag hade byggt upp en stor mur framför mig! Jag kunde bara fokusera på skolan och på sporten! 
Men ganska snabbt märkte jag av att alla mina kompisar ändrade sig efter vad dom trodde! Dom ville passa in så sakta började alla att bli minimodeller som går runt med smink, tighta kläder och snygga väskor! 
Jag kände mig så ful! inget självförtoende kvar! På bara några dagar så revs min, ungefär 2 år, höga mur av självförtoende för de som var annorlunda! 
Kunde de bli värre?
Jag förståd inte då att de var så enkelt att bli en av dom!?
Men uppenbarligen så kunde vem som helst bli en minimodell*!
Jag som alltid velat gå min egen väg, följde sakta efter strömmen! 
Jag började sakta att använda macara i skolan! Började anvnda jeans i skolan! (som jag inte gjort sen i 2:an!)
Skolan,vänner & enemiess förändrade mig! Mitt liv blev de motsatta vad de hade varit! Kunde de gå längre? 
JAA!! 
Efter de så började jag att måla mig allt mera! Till de jag ee idag! 
Jeg blev mera försiktig med hur folk fick se mig i skolan och på andra ställen! 
Jag hade nu blivit en del av strömmen! Jag ville många gånger bara vända om! 
Men jag kände de att jag skulle inte ha så mycket att säga till om i skolan sen om jag skulle gjort de! 
Jag som tidigare hade varit den som inte brydde sig, så mycket, om va folk tänkte/sa om mig, var nu så fikcerad om vad alla trodde, tyckte & sa om mig! Så att jag kunde inte lägga ner den jag NU ville bli! 
Förändringen blev inte bara på mig! Jag fick och förlorade även vänner! 
Jag är så glad över mina nya vänner, och samtidigt ledsen över att jag har fått dom för jag ville inte att mitt liv skulle förändra så mycket! 
Jag var rädd för förändringen! 
Jag tänkte mycket på vad mina vänner skulle säga, och helst vad killarna skulle säga om de! 
Jag hade ju inte brytt mig så mycket innan! 
Men nu betyde/betyder varje ord jättemycket! oavsätt om de är snällt eller inte så är alla ord värda allt för mig! 
För jag kom på att med åsikter av alla som jag bryr mig så kan jag bli den jag vill bli, och den som passar in! <3
Jag ville nu verkligen inte bli henne igen! 
De var de värsta jag kunde tänka mig! 
Jag färgade håret lite ljusare för att verkligen sudda bort den jag verkligen är! 
Jag skulle bli en fjortis som kunde vara sjäälvsäker och veta vad hon ville! 
För varje dag som gick så förändrades min syn på livet/skolan och kompisar! Jag viste inte längre vad självsäkerhet var! 
Jag kom på andra plats i min hjärna hela tiden! 
Jag har alltid haft kompisar som jag älskat över allt annat! Untan er så skull jag brytits ner och blivit en deppig tomte som gömt sig i skuggan av alla minimodeller! 
Men istället så blev jag en minimodell själv! 
Jag hade de verkligen tungt i 6:an! 
Jag sårade min bästis! :/ <3 
Hon hade då fått allt hon behövde för sin stora förändring! 
Jag såg hur min gumma förändrades och blev ascool! 
Vi var nu varandras motsatser! imon ett halvår! 
Jag kände mig så väldigt vilsen utan henne! 
Jag fick hitta nya vänner som skulle betyda mycket för mig! 
Att vara udda är inte lätt! Men man klara de... <3
Att vara bland dom sista är inte lätt! Men jag var ju inte ensam! 
Nu ville jag bara gå vidare och bli Amanda med stor A! <3 
Jag har nu insett att livet kan förändras och att om man råkar blunda en sekund så missar man en oenlighet! 
Jag har därför inställningen varje morgon att: stressa' 
Jag kan förstfarande se tillbaka och tänka! Jag vill vara den jag var men utan att folk slutar bry sig! För de är de som händer! 
Det är så enkelt att säga men så svårt att uppfylla! 
Jag avundas alla "bitchar" där ute som klara av att leva i mitten av alla spotlights! Att ha alla ögon på sig är inte heller dom är de ultimata!
De skumma var att nu började dom, jag mest ville skulle se mig, att se mig!
Livet hade överaskat mig igen! Nu ville jag verkligen inte ge upp! Nu var jag tvungen!
Fast att framtiden inte var min längre så tyckte jag om de!  
 
-without you I´m nothing! -
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

förlåt! :((( visste inte att du kände så.. :((((( <3 skulle inte hållt på så mot dig <3

2013-04-20 @ 11:40:33
Postat av: Anonym

Alltså, Amanda... Folk tittade inte på dig/bitchblickade dig förrän du förändrades..

2013-04-20 @ 20:32:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0